Desperata fruar och äckelhetskänslor...
Som Alltid lär jag mig nytt varje dag,
jag blir mer och mer säker på mitt yrkesval och min skolgångs inriktning,
och idag har jag skrattat mer än på flera veckor.
Har inte känt mig så glad och lycklig sen jag vet inte när, speciellt inte för en sådan vardaglig sak som idag.
Jag har helt enkelt känt mig fullständigt hemma, bekväm, och uppskattad.
Den känslan borde man känna oftare, man förtjänar att få känna så varje dag,
Knäppt att man blir ledsen och besviken för att man tillåter sig att känna lycka, för att man är ovan att känna så.
Kan jag bli lycklig och glad för små, vardagliga saker?
Tror det är mkt för helheten i mitt liv nu är i det fullaste kaos någonsin.
Skolan är snart över,
har ett sommarjobb som väntar på mig och jobberbjudanden som gör mig förvirrad.
Sommarjobb, eller fast tjänst?
Finns INGET enkelt val, tro mig, ni har ingen aning...
Blir frustrerad på mig själv, var jag tvungen att söka en tjänst jag i princip viste att dom skulle erbjuda mig,
jag jag egentligen vill ha mest av allt, men som jag vet att jag inte bordr ta?
Det äcklar mig at jag har sådan sjuk beslutångest för det mesta,
speciellt när det komnmer till arbetsliv och beslut.
Och som frosting på kakan är jag bara så jävla trött på mig själv,
för HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VA ? ?
And now it's on, again....
Internet och övrig icke-verbal kommunikation strular till det?
Mjo, lite så är det.
Jag röstar i framtiden "NEJ!" till atta ta diskussioner, beslutstaganden och övriga viktigheter via facebook, sms eller sånt skit.
Senast på tapeten formulerade jag ett sms (i mitt tycke) kanske kort, men konsist.
Uppfattades fel, blev en situation som nu är kaosartad,
det känns relativt hopplöst just nu,
och jag har mått piss och tycker det är SKITTRÅKIGT.
I försök att "förklara" hur tanken var,
tas den inte emot, utan avfärdas.
Hade den här situationen uppstått om man hade pratat IRL, istället?
Kanske, kanske inte.
Saker kom fram som jag önskar man vänner sinsemellan ska kunna säga ändå, utan vidare upprörda känslor.
Det är ju så livet är!
Tycker man att någon agerar fel, säger man det, och personen i fråga kan lära sig något av det,
och växa som människa.
Lära sig av sina misstag är ju det bästa man kan göra.
Jag hoppas det blir mer sådant i framtiden,
om problem uppstår.
Jag ska också bli bättre på att "säga ifrån", för det gör man för sällan.
But now, It just sucks..
Scandal beauties
Vad är det för hysteri kring alla dessa "scandal beauties"?
Tvprogram efter tvprogram, uppmärksamhet i alla former, med storbloggerskor, reklampelare,
ja all form av meria är som galna kring dessa otroliga tjejer, dessa ouppnåeliga ideal, dockliknande varelser,
som lever på sina utseenden.
Hörde ett rykte att tjejer tjänar 10.000 per dag för att umgås med mänm
vara ett "pretty face" för dom att kolla på.
Det är sjukt att vi lever i en värld där det fungerar att tjäna pengar såhär :)
Hur får dom det att fungera?
Tjejer från Enköping gör samma sak, och jag kan på en gång räkna upp ett flertal
som spenderar sin mesta tid utomlands tillsammans
med (vad jag fattatvdet som) värdefulla personer inom
olika branscher,
fotografer, sheiker och ja gud vet vad.
Men HUR skaffar man sig det här livet?
Vackra är många av dom, det ska ingen ta ifrån dom,
men NÄR blev det allmänt känt att man ska se ut på ett visst sätt,
ha bröst större än 450ml, helst vara platinablond och skinny-ass-bitch-smal?
Är vi "vanliga" besatta av dom, trots att vi inte vill erkänna?
Spec. män,
Ni älskar det som är mest fake, och det gäller kanske inte alla,
men många av er avgudar dessa tillgjorda ansikten, bröst och supersmala kroppar.
Resten av oss då?
Vi dom INTE blev födda så,
eller som väljer att inte se ut så.
Kommer det i framtiden duga att vara normal?
Första tjejen är ju SÅ vacker,
men va i helskotta är det för fel på lilla "kissie"?
Ätstörningarna är ju ett faktum,
men tycker man inte det är dags att sluta göra brösten
större när dom är större än sitt eget huvud?
Avundsjuka vs. avtändande.
Knasigt.
Ja, jag ska inte förneka,
jag vill också ha en perfekt kropp,
född med smala höfter, liten rumpa och små fötter likt ett barn i mellanstadiet.
Men ICKE,
thank you, fantastiska gener.
Sooooova!
Gud så trött man kan vara, efter att ja gjort nästintill ingenting på hela dagen.
Gårdagen tog kål på mig, totalt!
Lunch och fika hos pappa, lite utelek och grillmiddag i solsken gjorde verkligen sitt, och jag somnade framför värdelösa eurovision strax efter halv10 ;)
Lämnat in min trasiga telefon, köpt en cykel till Leo, varit på ett rörigt Jula, ätit och fått ångest på donken,
och ja, vad mer? Ingenting!
Varför är jag då STÄNDIGT trött?
Eloge till min fina sambo, som lät mig sova till kvart över 10 imorse.
Han som känner mig bästast ♥
Fokus, sa jag!
Full fokus på praktik, full fokus på skola.
Fokus på mig?
Näääej, fick rätt klara besked på att det inte finns spec. mycket över av den varan.
Skärpning?
Så dags att tänka på det NU?
Men skiiiiiiiit i det nu, full fokus fram, och det kan bara bli bättre nu. :)
Hud, muskler och näsa.
Idag har amerikanska läkare lyckats för första gången transplanterat ett "helt" ansikte.
Efter en olycka har en 25-årig kille fått sitt ansikte förstört och synen förlorad, men idag fick han alltså nästan hela sitt ansikte tillbaka, dock kunde synen inte räddas.
Är dom inte fantastiska, läkare och ALL sjukvårdspersonal.
Includin myself, alltså, skulle man kunna säga?
Jag har hittills en fantastisk praktik på Daglig verksamhet,
ska få vara på dom flesta funktioner som finns här, och jag ser fram emot alla, men vissa lockar fler än andra, för ens eget intresse mer eller mindre. :)
Har en jättebra handledare, och alla som arbetar här verkar vara otroligt duktiga, och är trevliga och väldigt omtänksamma! Precis en sådan arbetsplats man vill hamna på efter examen.
Man kan ju alltid hoppas! :)
Veckan full äventyr även i fritiden,
mer om detta kommer senare.
Ska ut på sen prom / jogg, se om benen orkar ngt.
Och just i detta NU känns det faktiskt relativt överkomligt.
But I miss you like crazy!
Take me back in time
GUdars skymning vad man gjort knasiga val i livet.
Genom år av naivitet och spontanitet, som gjort att man gjort knäppa saker och val som man kommer få lva med resten av livet.
Man lär sig av sina misstag, right?
Har iaf haft en kanonbra Lördag, kört mkt bil, varit på Ikea med familjen plus Ida.
Började med att inviga Ikea´s blivande bussfil, och nej, man får inte köra där. Jag skulle bara pröva. :)
Lämnade Leo för att inviga NYA ikea´s lekland,
passade på att hinna äta en prinsessbakelse med kaffe till frukost, bara DET är värt en applåd!
Hann på Håret igenom varuhuset på resterande 39 minuter som var kvar på lektimmen Leo hade, och Ida tyckte vi sprang igenom varuhuset. ;)
Efter det skulle vi bara åka en snabbis till Hälla för att lämna in telefonen på 3´s butik för reparation, vilket i sig tog like a lifetime! Tack, underbara butik för er kungliga serive, NOT!
Handla korv i 2 fantastiska varianter med bröd, räksallad, lärre och typ se till att överleva vägen till Tillberga och syster Annelie med familj. <3
Barnen leker, vi grillar och äter sjukliga mängder innanmätesmat, äter efter det gigantiska mängder glass och tillbehör, men som Italienska har vi dessertmage, därav inget problem att fika efter korvgrillning. :)
Vi rullade hemåt med bilen typ kl 18? Viggo somnade som en stock efter typ 4 minuter, och jag körde som en KUNG hem. Sjukligt nöjd med min snygga bakning ut från Annelie och Micke´s residens. :)
Notis till mig själv: Prata med Micke om körhjälp!
Nu, smuttar ett glas 3apor-vin, tittar ut över den nu nergådda solen, lyssnar på sommardängan
Don Omar med Danza Kuduro, helt Smash!
Kanske tittar över till Lina för en stunds kramande, det behöver man alltid! :)
Klockan har slagit 21. Skål!
Fortfarande hemma, måh!
Varit otroligt produktiv Torsdag, må jag säga.
Bussat ner på stan, pratade och flörtade med ALLA på bussen, tittade på fåglar, sa hej och bokade lunch med moster Elin, shoppade på lånade pengar =) Dagen till ära blev det strumpor i multi-pack, vantar
(ja, fast det är Maj) Majmornar bjuder på kalla grader och kalla vindar, så det var dags att köpa lite snygga vantar i turkos, svart och brunt.
En ny keps som Viggo själv valde på Lindex, sjukt stor, men har han bestämt sig så blir det så, även om den va stor nog till en 7-åring. :)
Lunchade på amazing med Elin under MÅNGA trotsiga och uttråkande klagomål från Viggo´s sida, trots 4-packet djungelyoghurt (ja, även lunchen blev självvald)
Sen tog mitt tålamod slut, jag gjorde det lätt för mig, köpte en glass till Buddah som mestadels länsades på saltlaktiskts-strössel och rann ut i knäet under bussresan till Moster Ida.
Viggo har nu vilat på både dammsugaren, Ida´s gigantiska elefant a.k.a Horton, (hårigaHorton) och golvet med Idas kudde och filt, vrålat för att han inte fick spela Sonic, för att man inte äter upp sitt fika. Inte lätt att få motstånd från mamma ibland.
Klockan har hamnat på 15:47, kanske ska hämta det där andra barnet man äger. :)
Hem, baka bröd, slänga in en grotesk HEL kyckling i ugnen med rotfrukter, potatis till resten av familjen. Sjukt mätt efter lunchen dock. Jävla kycklingspetten la sig nog på tvären.. Moffmoff..
Wellwell, kvällen då?
vill bara hem och gömma mig under täcket och läsa klart boken,
eller kanske rymma?
Skickar tankar till Mia som ligger hemma och flussar sig, uss uss. :(
Annars hade man ju velat sno åt sig en kram eller två,
och kanske ett och annat hångel, men I´ll guess att det får vänta. ♥
En dag i trötthetens tecken, del 1.
Feber, misstänkte jag. Nejnej, tycker fadern i familjen.
Tempern visade snabbt 38,7grader. Där fick du, sa jag. Och ja, jag älskar att ha rätt.
Så, hemma, men INTE som anmäld "barnvårdare" denna gång,
Ta er i röven CSN, eftersom systemet bara får en att bli återbetalningsskyldig, trots dessa 4782 samtal med er som kostat mig ungefär 250:-
Jag älskar system som verkligen fungerar.
Så, dagen har jag och den nu feberfria lillemannen spenderat med att lämna Leo alldeles för sent till förskolan,
gick hem, spelat tvspel som jag är värdelös på, vuxenpoäng noll. Viggo är bättre på rallyspelet än jag, men jag skäms inte för det. Skyller på Daniel som får grabbarna intresserade. :)
Rätt snabbt lessnade vi båda och tryckte in "Alvin" i DVD:n, funkar alltid, och jag fick resa mig ur soffan för att plocka fram mat till middagen och slänga i en maskin tvätt.
Filmen slut, läsa 2 böcker, mamma och Viggo somnar tätt kramandes i sängen, vaknar av telefonen som ringer, somnar om, HUNGRIG,
slingrar mig ur Viggo´S famn och fixar lunch.
Rester av en korsstroganoff med en grönsallad av bladspenat och ruccola,
toppad med mängder krämig fetaost och rostade cashewnötter Kan omöjligt sitta fel. :)
En lunch och en latte senare vaknar Buddah och vill kramas och ha fika. Även han får smaka på mammas hemmagjorda yoghurt med kesella och färska bär, dock blev han inte så nöjd. "Syyyyyyyr" säger han bara. :)
Fick precis bevis på att man är välsignad med att ha fantastiska vänner som verkligen ställer upp när det behövs.
Emma erbjöd sig hämta Leo på dagis för att ja skulle slippa kränga på Viggo kläder och gå til dagis, underbara underbarar DU! ♥
Nu hörs det ledsna rop från sovrummet,
later! :)
Hur många hänger med?
Òm jag skulle få för mig att börja behandla blogg och andra sajter,
som det enda kommunikationsmedlet med omvärlden, skulle ni hänga med då?
Jag tvekar, för JAG skulle missa halva mitt liv, om inte mer.
Livet ska redovisas i text och allra helst i bilder,
MÅNGA bilder! Ju fler bilder, ju roligare har man haft,
fler bilder = ju viktigare saker har man haft för sig, inte sant?
Och don´t forget, EGObilderna!
Vem glömmer spegelbilderna, helst i svartvitt för att man inte ska kunna se alla skavanker.
(Som alla andra alltså ser varje dag annars, varför dölja dom på kort?)
JAG BLIR TOKIG
Jag har skrivet ett sånt här inlägg förut,
och det gör mig fortfarande GALEN att man inte längre kan prata med varandra,
det är helt enkelt för svårt att ringa, eftersom jag kan vara svår att få tag i via samtal, kan man lämna ett telesvar om att ja ska ringa upp, eller skicka ett sms. Det funkar också.
Vi lever internet,
vi andaas och bokstavligt ÄTER via internet.
Ja, vi skulle inte klara oss utan dagens elektronik och fantastiska uppfinningen as we call Nätet.
Men jag tackar glatt "nej", om det ska bli på bekostnad av vanliga relationer.
Undrar om ni reagerar om jag säger att jag designat och byggt ett hus gjort av majs?
Reagerar ni om jag säger att det var jag som startade facebook?
Ska ni inte gratulera mig för innehar rekordet i kottätning?
HUR MYCKET RÄKNAR MAN MED ATT FOLK BOR VID SINA DATORER?
MYCKET NOG FÖR ATT MAN SKA SLIPPA PRATA MED VARANDRA..?
IT MAKES ME WONDER,
HAVE I GONE MAD?
"Men, jag skrev det ju i bloggen."
Hanna love MIKAS
Orättvisan är oändlig.
