Òm jag skulle få för mig att börja behandla blogg och andra sajter,
som det enda kommunikationsmedlet med omvärlden, skulle ni hänga med då?

Jag tvekar, för JAG skulle missa halva mitt liv, om inte mer.

Livet ska redovisas i text och allra helst i bilder,
MÅNGA bilder! Ju fler bilder, ju roligare har man haft,
fler bilder = ju viktigare saker har man haft för sig, inte sant?

Och don´t forget, EGObilderna!
Vem glömmer spegelbilderna, helst i svartvitt för att man inte ska kunna se alla skavanker.
(Som alla andra alltså ser varje dag annars, varför dölja dom på kort?)

JAG BLIR TOKIG

Jag har skrivet ett sånt här inlägg förut,
och det gör mig fortfarande GALEN att man inte längre kan prata med varandra,
det är helt enkelt för svårt att ringa, eftersom jag kan vara svår att få tag i via samtal, kan man lämna ett telesvar om att ja ska ringa upp, eller skicka ett sms. Det funkar också.

Vi lever internet,
vi andaas och bokstavligt ÄTER via internet.

Ja, vi skulle inte klara oss utan dagens elektronik och fantastiska uppfinningen as we call Nätet.

Men jag tackar glatt "nej", om det ska bli på bekostnad av vanliga relationer.


Undrar om ni reagerar om jag säger att jag designat och byggt ett hus gjort av majs?

Reagerar ni om jag säger att det var jag som startade facebook?

Ska ni inte gratulera mig för innehar rekordet i kottätning?


HUR MYCKET RÄKNAR MAN MED ATT FOLK BOR VID SINA DATORER?
MYCKET NOG FÖR ATT MAN SKA SLIPPA PRATA MED VARANDRA..?


IT MAKES ME WONDER,
HAVE I GONE MAD?


"Men, jag skrev det ju i bloggen."