Uppfriskande promenad på lunchen, och det med ett leende på läpparna.

Karma is a bitch ;-P

Helt sjukt, ska det vända och bli bra nu?!? ❤❤❤❤

Tummen upp för lägenhrtsvisning imorgon, tummen ner för sjukskriven resten av veckan.

Lite bra, lite dåligt.

Jippie och bu, liksom..

Dag 3, fortfarande sängläge och massor med vätska.
Ska till jobbet för läkarbesök för att kolla halsen, lyssna på lungorna och om jag har fått bihåleinflammation nu, eftersom snoret vägrar ge med sig och är grönt.
Härliga tider!

Nu blir det mer te och vila fram till kl 15, då doktorn kallar.

Igår var dagen "D", Daniel flyttade ut, och började med barnen hos sig.
Det känns förjävla konstigt, i ärlighetens namn. Tomt, tyst, ensamt.
Men en aning lättad samtidigt.
Inga dagliga bråk, inte samma irritation, och en del vila.

Idag och några dagar framöver spenderad i sängen, en helt galen förkylning tagit bo i min hals, näsa och huvud. Var inte välkommen på jobbet på några dagar.. : /

Det ekonomiska biter i tankarna dock, sys lön kommer ligga ca 6000:- lägre pga sjukdom och vab augusti igenom, het galet!
Och tydligen ville september gå lite i samma tecken...

Men, det löser sig.

Idag påbörjar jag arbetet med att renovera sängen jag köpte igår,
Sängstommen ska slipas och målas vit, kommer bli lite shabby-stil ett tag.

Försöka ta mig till Ikea och köpa tv-möbler och titta på förvaring och sängbord. En sak i taget.

9 år, herregud.

Dagen efter gårdagens bravader,
Hade en otroligt trevlig kväll med fina vänner och (alldeles för lite) dans,
Både jag och min vapendragare var visst en smula för trötta så vi bantade krogen redan 00:30, magen kurrade mer än alkoholen och svettiga all in lockade, så varsin hamburgetallrik senare satt vi på torget och pratade om alla dessa jävla jubelpuckon till män!

Jag kan prata i timmar med min fina Mia, eller så kan vi sitta och inte säga ngt alls. Den kopplingen man har till en annan människa som jag har till henne är bortom denna värld.
Vad skulle jag göra utan dig? <3

Idag var dagen "D", trodde jag.
Dagen då jag trodde jag skulle bli soloboende i huset, ensamstående på halvtid. Flytten är skjuten fram några dagar pågrund av några saker som är kar att ordna, vilket ger mig lite mer utrymme att hinna tänka ut va jag ska köpa, och hur jag ska lösa det ekonomiskt. Jaja, det löser sig alltid.

Nu är det dags att vila,
Imorgon från kl 13 startar min introduktion på lab, skulle ljuga om jag inte sa att jag är LIVRÄDD, men samtidigt så otroligt förväntansfull och taggad. Här ska det stickas gamlingar!

Imorgon är en ny dag!

Nu står jag här i köket och äter världens godaste kladdkaka direkt ut formen, med sked... Mmmm!

Försöker att få i mig ngn form av mat (jaja) när jag väl är sugen, och nu ville kroppen bestämt ha kladdkaka. Då fick det bli så!

Idag är det lördag, och det nalkas utgång och dans, och jag längtar efter min fina vän!
Behöver släppa tankarna på sjukhuset och pappa,
Och på allt vad den kommande morgondagen och veckan har erbjuda.

Daniel kommer att efter 9 år som min sambo och pojkvän bli min exsambo, då vi kommit till punkten att vi ska separera.
Jag kommer stanna i huset tills vi känt efter om det skall säljas, eller om jag klarar av att bo kvar.
Det är tungt att erkänna att man kanske växt ifrån den man trodde man skulle spendera livet med,
Men man råder inte över sina känslor,
Och mina känslor vill nu gå någon annanstans.

Så, med det i bakhuvudet behöver jag släppa tankarna och ha en kväll med noll kontroll, och sluta bry mig.

Med det sagt, så behöver jag hitta en topp att ha på mig, och skor,.

Tar en timme i taget för att hålla mig över ytan,. Ett steg i taget.

Idag kom beskedet,
Mina värden är kassa och vikten en låg,
Hur tar man sig upp och igenom det här?

Lägsta vikten någonsin sedan vuxen ålder,
Och jag får inte igång vakten hunger eller intresse för mat.

Ännu fler fighter att uthärda.
Fuck.

6 veckor av det här,
Kommer det någonting att sluta?

När ska man se till vad man själv mår bra av? Hur länge ska jag försöka, för någon annans skull, innan det trasar sönder mig själv?

Dagar blev veckor,
Veckor blev månader,
Månader blev år.

Får man chans att ändra eller påverka framtiden, vågar jag försöka ändra det som verkar vara bestämt?

Jag förklarade att jag är spontan och dramatisk, vågar jag visa dig det?


It's time ❤

Om jag förklarade,
Att du är allt för mig,

Jorden jag går på,
Luften jag andas,
Mitt lugn när jag ska vila,
Och min ork för att stå.

Om jag kan ge dig allt jag är och har,
Jag ger upp alla materiella ting,
Släpper säkerhet och stolthet,
Slutar gömma mig bakom försvar och förbud,

Om jag frågar,
Kommer du svara?

Om jag frågar,
Vill jag höra svaret?

I'll close my eyes, then I won't see
The love you don't feel when you're holding me
Morning will come and I'll do what's right
Just give me till then to give up this fight
And I will give up this fight

Cause I can't make you love me if you don't...

När det osagda orden gör Mer ont än allt vi kan skrika och bråka om, känns det outhärdligt.

Ignorans och blickar som tittar bort är en mobbing, en av de värre slagen.

Att du inte pratar med mig gör mer ont än allt du sagt som tidigare slagit mig i spillror,
jag trodde inte din tystnad skulle någonsin kunna jämföras med allt det andra.

Skrik åt mig, vad som helst,
Bara du gör det till mig.

Jag kan inte förstå,
Vill inte, kanske.

Vill inte acceptera sanningen, för det gör för ont.

Är det mitt fel?
Jag tycker inte jag bär ngn skuld,
Men enligt dig är många saker pga mig,.

Jag är fortfarande samma människa som då, eller?

Jag vill inte mer,
Orden ekar i mitt huvud,
Genomborrar mina nätter och dagar.

Varför?