The worst feeling in the world,
är att inte räcka till.
Idag är det just den känslan som sköljer över mig hela tiden.
Vart jag än tittar, blir jag påmind.
Barnen, tvätten, SKOLAN disken, garderoben, hallen, städningen,
Jag kan fortsätta i all evighet..
När jag tittar på barnen, som idag är hemma pga Viggo´s misstänkte astma gör det svårt för honom att sova när han är förkyld.
Leo fick vara hemma eftersom det ÄR jobbigt att "släpa" båda barnen til dagis, när en ska dit.
Det är en promenad på ca 17-20min, det är kallt, Leo vägrar gå, jag blir arg och stressad och barnen blir ledsna.
Dom dagarna dom blir hemma med mig måste jag fortfarande vara alert och på top och plugga stenhårt för att klara det här, som många verkar tycka är så himla enkelt.
Just idag, var det ingen bra dag att ha dom hemma.
Efter 15 minuter vi kommit överens om att Leo skulle vara hemma med Viggo idag,
är dom igång med sina bråk, skrik, gråt och tjaffs.
Eftersom vi varit vakna sen typ kl 07:15, jag kom hem från jobbet kl 22 igår,
och innan dess hade jag gymmat på dagen och pluggat i några timmar,
gått en jäkla massa med tung väska och ätit rent ut sagt SKITdåligt (ja, mitt eget fel)
Jag var trött som ett AS imorse, och dom börjar direkt.
Efter 2 timmar hemma står jag och gråter, sparkar i garderoben i hallen och
inser att jag står och är fullkomligt tom i huvudet. Jag har ingen makt hemma, ingen lyssnar.
Jag är i princip på bristningsgränsen idag.
Just DÅ känns det som om dom (Leo iaf) borde förstå mig, han är ju ändå 5 och ett halvt år nu!
Det går bara in genom ena örat och ut genom andra.
Att Viggo inte gör som jag säger hela tiden köper jag, han är inte ens 2 och ett halvt.
Kl är nu 10:44, jag hoppas Daniel slutar så han hinner hem innan jag måste till jobbet 15:40 senast,
annars får Ida kilka förbi här efter sitt jobb, tills Daniel kommer hem.
Ikväll ville Vealina ses och gå till Klara Hall,
jag jobbar som sagt till 22, och sen till stan,
börjar jobba igen kl 07 imorgon.
Hur bra går det ihop?
Mellan rinnande tårar läser jag om hjärtsvikt,
som jag gjort i 7 dagar nu.
Och du tror att det enkelt?
Älskade du.....
Du kunde ha ringt så kunde vi kommit och hämtat de små busarna. Då kunde du iallafall fått plugga lite ifred under dagen.
Man kan inte få hjälp om ingen vet att man behöver det ju.....
Älskar dig <3
Men bara tanken på att veta att du är min vän räcker så gott och väl för mig! Jag vet att vi har varann, även om vi inte hinner ses! Tanken som räknas, you know! Loads of love! <3
Älskar dig lillasyster! Brist inte! Du kan göra det här... men du måste inte göra ALLT och inte på en gång.. supermommy ; ) Be om hjälp. Säg nej. Tänk på DIG. För det finns bara en av dig! ♥
När allt är pest så brukar jag låsa in mej på toa och sätta mej ner i duschen och rå tjura i typ 1 timme..sen känns det lite lättare. :)
Du är bäst Hanna glöm aldrig det! Klart man måste få be om hjälp ibland. Jag känner att jag inte hinner med och jag har inte två små barn hemma som drar i mig. Jag avundas dig som klarat det så här långt. Jag tror på dig!!<3 Hoppas du är frisk nu vännen!
