Jag blir besviken
när folk slutar prata.
Att allting man ska veta, står på någons blogg.
För ALLA hare ju tid att varje j*vla dag sitta och läsa typ 10 bloggar,
för att få veta viktiga, roliga, spännande, sorgliga och kanske helt onödiga saker som händer i folks liv.
VEM har tid till detta!?
Jag kan lova att jag har det inte, iaf.
Så, ni vill inte personligen berätta dom här sakerna, men ni tycker uppenbart dom är viktiga nog att folk ska veta,
eftersom ni skriver ut i bloggen, (och de tar ja som att man vill att folk ska veta när man blir offentlig)
Räknar ni med respons?
För ni kan ju faktiskt inte veta om någon läst, om man inte kommenterat inlägget.
Jag vill inte stå och känna mig pucko, för att jag inte gratulerar till jobb, eller varit uppmärksam på att ni köpt hus, eller att ni ska ha barn, eller att hunden fått valpar (inte vet jag vad ni har för spännande nyheter att skriva om)
Jag vill inte behöva läsa om allt som händer i mina vänners liv!!!
Jag bojkottar allt vad som heter facebook och blogg heter,
om jag vill att folk ska veta ngt.
Är det småsaker som ja behöver skriva av mig, utan att jag känner att jag Måste diskutera dom, fine, då kan jag skriva dom här, eller som en halvlöjlig facestatus.
Jag hatar att internet fått oss att sluta prata,
det har kommit som en dörrstopp mellan vanliga relationer.
Någon sa till mig nyligen när jag ifrågasatte varför personen ifråga inte ringde ett samtal istället.
Svaret blev : Vi har inte den relationen. Sms går bra.
Va?! Har sms ersatt telefon eller IRL-samtal?
Sms i all jädra ära,. Man kan skicka dom i princip när som, ett skitbra sätt att trackasera ngn på arbetstid utan att chefen behöver märka ngt, man kan föra en konversation i princip vart som helst, och ljudlöst.
Vill man inte / kan man inte prata, KAN man ta de via sms, men tycker inte de är ist för samtal.
Jag blir bitter och ledsen, för man går miste om så mkt saker numera.
Men grattis alla ni, till allt det jag missat att ni annonserat ut via bloggen som hänt era liv senaste tiden.
(Och ingen arg ton över detta inlägg, bara en uppmaning om att jag hellre pratar, än läser.)
Att allting man ska veta, står på någons blogg.
För ALLA hare ju tid att varje j*vla dag sitta och läsa typ 10 bloggar,
för att få veta viktiga, roliga, spännande, sorgliga och kanske helt onödiga saker som händer i folks liv.
VEM har tid till detta!?
Jag kan lova att jag har det inte, iaf.
Så, ni vill inte personligen berätta dom här sakerna, men ni tycker uppenbart dom är viktiga nog att folk ska veta,
eftersom ni skriver ut i bloggen, (och de tar ja som att man vill att folk ska veta när man blir offentlig)
Räknar ni med respons?
För ni kan ju faktiskt inte veta om någon läst, om man inte kommenterat inlägget.
Jag vill inte stå och känna mig pucko, för att jag inte gratulerar till jobb, eller varit uppmärksam på att ni köpt hus, eller att ni ska ha barn, eller att hunden fått valpar (inte vet jag vad ni har för spännande nyheter att skriva om)
Jag vill inte behöva läsa om allt som händer i mina vänners liv!!!
Jag bojkottar allt vad som heter facebook och blogg heter,
om jag vill att folk ska veta ngt.
Är det småsaker som ja behöver skriva av mig, utan att jag känner att jag Måste diskutera dom, fine, då kan jag skriva dom här, eller som en halvlöjlig facestatus.
Jag hatar att internet fått oss att sluta prata,
det har kommit som en dörrstopp mellan vanliga relationer.
Någon sa till mig nyligen när jag ifrågasatte varför personen ifråga inte ringde ett samtal istället.
Svaret blev : Vi har inte den relationen. Sms går bra.
Va?! Har sms ersatt telefon eller IRL-samtal?
Sms i all jädra ära,. Man kan skicka dom i princip när som, ett skitbra sätt att trackasera ngn på arbetstid utan att chefen behöver märka ngt, man kan föra en konversation i princip vart som helst, och ljudlöst.
Vill man inte / kan man inte prata, KAN man ta de via sms, men tycker inte de är ist för samtal.
Jag blir bitter och ledsen, för man går miste om så mkt saker numera.
Men grattis alla ni, till allt det jag missat att ni annonserat ut via bloggen som hänt era liv senaste tiden.
(Och ingen arg ton över detta inlägg, bara en uppmaning om att jag hellre pratar, än läser.)
Kommentarer
Postat av: Wasberg
Wihoo..jag tar inte åt mig för jag har ingen blogg + att jag älskar att prata i telefon så känner mig ännu mindre träffad ;)
Men, jag håller helt med dig..tråkig utveckling
Postat av: Ida
Jag är ju mycket medveten om att det var JAG som sa det där, men säg NÅGON jag pratar i telefon med except min boyfriend? Nä, just det... : ( Jag har alltid haft telefonskräck, det kan ju inte vara nåt nytt.. Wish I didn't!
Postat av: Anonym
själv är jag lite...folkskygg och gillar inte att prata med folk, så jag skriver hellre blogg :D
Postat av: Tessan
Jag skriver ju både blogg samt rätt aktiv på facebook, men inget går upp emot ett hederligt telefonsamtal eller ännu hellre- träffas irl.
Så jag håller med dig lite, visst är det tråkigt att tekniken tar över våra liv ibland.
Trackback
