Ah, det går ibland inte att beskriva hur GLAD man blir av människor!
Det är så fint, vänskapen..

Och det är så fint att se att en människa kan vara så jäkla genomgående snäll och bara så go!

Hur klarar man sig utan dessa vänner,
som finns där när man behöver dom?

Och hur fantastiskt är det inte, att man blir en bättre människa, tack vare någon annan?


Jag är glad att jag kan räkna antalet av mina närmaste, för det handlar om
KVALITÉT,
inte KVANTITET.

Idag har jag verkligen fått fylla mitt energiförråd,
tack vare att min söta malungska älskling har varit en stöttepelare, utan att ens veta om det.

Hon följer mig till café med barnen, följde med till det (GALNA) kalas Leo skulle på,
och stannade kvar trots vi bestämt solpromenad,
när jag insåg att "det här kan gå hur f**n som helst.
Kändes just då inte helt OK att lämna Leo där själv, när ingen annan förälder skulle stanna och kontrollera (tvångshålla) sina galna barn..

(Leo lade ribban och inveg skadeligan med en innebandyboll i ansiktet)

Vi kaffade, kramades och spillde kaffe, hällde mjölk på golvet,
byggde skyddsbarriärer för alla skott som riktades emot oss, (Och Viggo) 
Lekte med Viggo när jag fick agera fotograf, och busade järnet på mattan

Hade du inte varit sällskap till mig och barnen idag hade jag nog inte tagit mig utanför dörren,
så TACK för att du gjorde min dag idag!

♥