(vill bara klargöra att jag absolut avgudar mina barn) Så, nu när vi rett ut det, fortsättning:

Jag vaknar, oftast av en morgonledsen Viggo som vill upp och direkt äta. Det är det man vaknar till :
"Pappa/mamma, Äta!!! "  
Kom igen, kan jag få vakna först innan jag fixar frukost?  Hinna få 3 minuter till egotid på toaletten? NEJ!

Dagens första toalettbesök blir med en Viggo i famnen, alternativt en väldigt sur och arg viggo som drar i ens kläder och slänger sig på golvet och är så frustrerad över att jag tydligen ignorerat honom en LÅNG stund,
(han kanske hinner vara vaken och klaga max 10 minuter innan han blir upptagen ur sängen)

Går man inte upp direkt man slår upp ögonen, och Viggo inte är allt för arg,
om blir liggandes i sänge, nästintill paralyserad för man vill bara ha en tyst morgon.
Man kan få vakna ifred, och det är tyst.
En morgon utan barn som väcker en med skrik och ledsna tillrop efter mat och uppmärksamhet,.

För jag vet att direkt jag går upp är dagen igång. Frukost skall fram och frukost skall ätas och städas bort, blöja skall bytas, barn skall tvättas, barn skall kläs till dagis, transporteras till dagis. Man går hem, gör det man ska, och sen är kl dax att hämta Viggo (som går 8:30 - 11:30 Mån - Fre pga av att han hittills inte sover på dagis. )

Hela dagen hänger liksom en skugga över allt man gör.
Jag vet vad det beror på. Hur spännande är det att påbörja VARJE dag med ett argt barn?

hur löser man det? Hur kan man påverka det?
Spelar liksom ingen roll hur glad man försöker vara när man hämtar honom ur sängen, för att han skall få en positiv bild av oss det första han får. Han är arg iaf.
Han vägrar gå själv första delen av dagen, här skall det bäras. Blir han nedsatt på golvet är det skrik och kläng och biter och skrikskrikskrik igen.

Börja dagen med att bli utskälld på babyspråk,
varje dag,
som fortsätter genom dagarna,.

Är det vårat fel att han är arg?
Bvc promptar på att han är envis och verkar ha starka förebilder omkring sig, eftersom han alltid varit en kille som vet vad han vill. Envis som en oxe,  ger aldrig upp. Man säger på gott och ont, men numera är det mest på ont, faktiskt.

så, hur löser jag det?

Jag går inte upp. Morgonen lämnar jag åt Daniel (oftast) Jag orkar inte upp, för jag pallar inte
vakna till varje morgon, när det är ljudet av gråt är det första jag hör.
Jag vet att det är ännu en dag av dom där känslorna. Dom som inte går över.

Du väcks med känslorna i kroppen, du vet hur dagen kommer bli.
Är det någon mening med att ens försöka gå upp och vara glad, när du vet att inom ett par timmar kommer du vara så jävla trött ända in i själen,.

Tröttheten
Ledsamheten
Ensamheten

Ja, jag klagar på hur det är nu, för vi har haft det rent ut sagt förJÄVLIGT med Viggo.
Specialbvc eftersom han sömnvägrade en lång period. Sömnproblematiken började när han var från 3 månaders ålder, och var riktigt jobbiga när det var max 2dagar i veckan han sov mer än 4timmar ostört.
Det eskalderade och blev tillslut outhärdligt med nattrutiner som aldrig fungerade. Han somnade efter långa stunder av gråt och skrik (som påverkade oss alla i familjen, spec Leo som delade rum)
när det sedan runt 7 månaders ålder tog tvärnit. Viggo sov ca 3timmarsnätter, och därimellan var det skrik och gråt. Jag vaggade nätterna igenom antingen med vagnen, han satt i sin babysitter eller jag bar honom. Det enda som hjälpte honom att bli tyst.  Men problemen släppte tillslut.
Viggo blev 11 månader innan han blev "friskförklarad" från sömnproblematiken.

Tittar man runt bland föräldrar som tycker deras barn är struliga med sömnen, säger att dom inte får ngn regelbunden sömn som förälder, när barnen kanske sover iaf 8-10timmars ostörd sömn / natt, varje dag. Jämt.
Jag får fan bli upprörd då.
Jag valde inte att gå upp kl 04:30 nästintill varje dag i 3 månader, efter att fått sova ostört från kl 02.

Den trötthet jag kände då, etsade sig fast i själen, för jag känner den fortfarande.


Det har nog ärrat mig lite, eftersom Leo var ett i jämförelse väldigt snällt och "bra" barn.
Slutade amma själv, åt mat bra, fixade sovrutiner bra med mera med mera.
Viggo och Leo är varandras totala motsatser.




Jag är bara så trött på att ständigt vakna trött.

=(