Dagen so far.
Besök på lasarettet, gång 1. =
Resultatslöst.  Kom igen kl 13.

Snabbvisit ams. Resultatslöst. Kom igen om typ, 40år, då vi kanske har resurser.
Will do! (fast då är ja redan miljonär o behöver inte er på ams,. mohahah!)

Besök nr2. på lasarettet, E plockar ut intressant medicin med Arsenik i, hoppas det inte blir några hemska biverkningar av de. Är väl kanske inget man brukar stoppa i sig? :()

2kaffe avklarade, magen sade ifrån lit,e men eftersom jag inte jobbat på Ganska länge, saknar magen kaffe like, a lot! Så var tvungen att ge den lite.

Saknarde dock en Ida idag, och en Eve. Planerna för dagen gick lite i stöpet, men ersattes med andra.

Tackar Emmy för en trevlig och lugn förmiddag i solen. Precis vad min stressade kropp behövde.
Ringde de där samtalet förut också,. hade dock varit trevligt om han i andra sidan luren kunde ha svarat. Ill get you next time ;)

Nu blir det att laga middag.
Blir ugnsbakad lax med skagenröra och citronmos. Mumma!

Ville ut och köra lite ikväll, men Daniel verkar tycka jag ska klara körkortet utan att köra, Fantastiskt om SÅ vore, självklart. Övning ger färdighet känns lite åsidosatt just i detta nu.

Att träna är ju en FÖRUTSÄTTNING för att kunna lära sig. ;)

And so the day goes on.



Besviken och förvirrad på grund av dig,
vad ville du med det här?

Du sa att du aldrig skulle såra mig, but I think you just did. .

---

Onsdag del 2 fortsatte i en dålig hälsas tecken,
med att ja spännande nog får ont i halsen och snoret börjar rinna.
Hmm, kan de bero på att jag pussar och gosar med min underbara lilla plugg-Viggo som är snorig all the jämt från dagis? På tal om de ÄÄÄÄÄÄÄlskar ja alla föräldrar som skickar sina pluttar till dagis sjuka och härliga. Allt för all slippa en VAB-dag extra va, ni lyckliga jävlar som har jobb. Den tackar vi för.
Vi arbetslösa / "soon to be arbetslösa" får mindre chanser att få jobb, för vi blir hemmaliggande antingen sjuka eller med sjuka barn, thanks to you! Men inte är JAG bitter!?  Neeeeheeejdå. Aldrig.  Gr!

Så, här är jag världen.
Spenderat, vad som känns som halva mitt liv, som sjuk nu sedan i Torsdags.
Och nu är dagarna för mig som Barista på EspressoHouse räknade, och dag noll är Onsdag 24/3 - 2010.

Sorgligt men sant.

Du måste må kanon nu, va?
Det här var ju allt du ville åstakomma, så jag antar att du "vunnit".
Man ska ju inte låta sig besegras, men vad gör man när man liksom inte har något som helst att säga till om?
Klagar man är man en surtjärring, försöker man förändra är man en en

NÄR ska det löna sig att visa att man vill utvecklas, driva saker framåt,
Inte bara vara "nöjd" med hur saker är?

Jag startade med höga förhoppningar om mina framtida, vad ja trodde skulle bli år, som barista.
Masterbarista låg inte allt för långt bort i tankebanorna kring hur jag ville fortsätta utvecklas, och platschefstankar var väl klart man hade tänkt.
"Alla andra platschefer startar som barista, och man har stora chanser att klätra högt på stegen inom det här företaget".

De lät ju spännande, lockande och definitivt någonting man kunde tänkas lägga ner tid och hjärta på.
Men deras planer för mig var tydligen annorlunda, men jag tänker ALDRIG gå med på att någon skall intala Mig att det var jag som gjorde ngt fel.

HellNo.

Men, framtiden kanske bär med sig anda trevligheter för miss Berg, who knows?

Kanske finns fina Förutsättningar för trevligare sätt at spendera tiden.

Kanske, kanske inte.

So long,
nu ska de kureras med mängder av sömn, för fan i mig ska jag jobba Fredag och bara kräkas ur mig galla på alla gäster om att ja inte kommer komma sen o göra deras specialbeställning som dom inte ens behöver beställa, ja vet redan va dom ville ha när ja såg dom utanför dörren.
Men det är ju inte gentemot DOM ja skäller,
jag är ju faktiskt ledsen över att inte få göra deras morgon chailatte, inte så varm men med extra mycket skum,
faktiskt.
Även om ja verkat trött någon gång.

Men, så kan de gå.