Kommer hem efter att jag kilade tidigare från kören för att hem och sova en ordentlig natts sömn, innan jag skulle jobba imorgon. Första dagen på över 1vecka.

Kliver in,
det är mörkt och tyst,
disken är inte diskad (oh my god!)
och Daniel liger i sängen.
Orolig gör jag ett diskret väckningsförsök, och han yrar upp,
och ja,. Vad ska jag säga.
Magsjukan har flyttat in även hos Daniel.
Sen ja gick från kören har han kräkts när han skulle lägga Leo.

Fyfan va pissigt,
så jag blir hemma imorgon för att ta hand om barnen, alla3. ♥

Jag hade ju precis blivit bättre (fast förkylningen istället tog en j*vla fart)
Vilka har ja INTE smittat idag då, på kören?
Fast ja va ju nyss sjuk, då är man typ immun, har ja för mig.
Men inte för att bära smitta.  
Skitskit.   Håller tumme att ingen va så nära mig idag. Oojojj,. Magsjuka är nog de värsta som finns, bland såna här "vanliga" sjukdomar. Fyamig.

Jaja, nu är de som de är.
Så Daniel är liggande imorgon och jag missar jobbet 10:30 - 17.
Lördag då, då ska ja jobba 12 - 15, alltid lika spännande att spendera lika mycket på reskostnader som man tjänar. Nehej.  Får se om Daniel är på benen, annars är de liksom bara vara hemma och le.
Han tog ju hand om mig sist. 

Wellwell,
och diskade gjorde jag också, så un ör man ju pigg och alldeles skrumplig om fingrarna,
vem är redo att sova nu?

Skällt på försäkringskassan via mail också om att ja aldrig kan logga in på deras skittjänster, så de är ganska lätt att begära föräldrapenning då. Nehej igen.

Så här sitter jag. Klockan slog 22:10,
och ja tänker nu lägga mig i soffan,
vara förvirrad över mina tankar en stund,
äta en fet jävla bunka maltesers, dricka en kopp te
(imorgon blir de promenad till affären för att köpa honung, oavsett hur jävla dålig daniel än är)
och bara blöda ögonen ur mig,
för just idag känns livet faktiskt rent ut sagt bajs.




Tydligare än såhär kan det ju inte bli iallafall.
Jag måste ge upp, trots att det gör så himla ont.