My life on a rainy Sunday
♥ Viggo gick idag sina första 3 steg, i hallen klockan 19.05 från pappas till mammas famn! :) ♥
Och så blev min första blogg invigd med en trevlig nyhet, jag som haft sådan ångest nu sedan kära Ida hjälpte mig skapa denna blogg: Hur börjar man sitt första inlägg?
De måste ju nästan vara med ett ordentligt krasch och boom. En ordentlig händelse, för att liksom få igång sin skrivarglöd, och att lillkillen nu är något intresserad av att faktiskt röra på sig, gjorde att ja kände att "aha", nu ska ja skriva!
Kan även passa på att beklaga mig över mister D, ja ni alla som känner mig förstår säkert vem ja talar om;
min sambo, pappan till mina barn, min sämre hälft här i livet ;)
Han kommer upp efter vårt bad, (sånt här man passar på att göra nu när smågräbbzen sover gott)
berättar att vi måste ila ner til HM direkt efter Leo´s lämning på dagis. Jaha tänkte ja, va ska han nu köpa?
Nej då visar han mina sprillans nya solglasögon, dom enda solglasögonen ja ägt på sisådär 4år,
som ja faktiskt tyckte att ja passade i, att han trampade på dom när han klev ur duschen. ¨
Måååååh! Va du tvungen, tänkte jag.
Men säkert inte meningen. Hoppas de finns några likadana kvar.. -håll en tumme-
För att komma till ngt roligare,
gårdagen var en väldigt bra och trevlig dag, trots regn och totalmongohuvudvärk hela förmiddagen.
Börjar med att Rickard, en av mister D´s barndomskompisar kommer hit och hälsar på oss.
Kom åkande på sin mc, i REGNET, från Örebro. Och han är bara den absoluta svärmorsdrömmen!!
Så genomtrevlig och mogen och lättsam att prata med, fast det var första gången han träffade både mig och barnen,
och tyvärr har D och han inte allt för bra kontakt. Tycker ja dom skall ändra på! Han kom och hängde med oss i typ 3 timmar, sen drog han gärnet tillbaka i regnet till Örebro för att hinna sova lite innan sitt långa arbetspass som brandman dagen efter. Vem orkar jobba 24timmar? Inte ja iaf. Strongt gjort av alla ni som har dessa krävande och viktiga arbeten, strongt!
Fortsätter dagen med ett lite oväntat 3parts-samtal med syster Åsa, syster Elin och Syster Ida, som tycker vi skall ta en spontan kväll på stans en av 2 möjliga utehängställen. måste erkänna, ja var inte alls på när dom ringde, efter huvudvärk och en måttligt irriterande Leo under dagen ville ja mest duscha och sova för natten kl 21 typ.
Men va fan tänkte ja, måste ju ut och prata lite skit och faktiskt kunna känna att ja kan lämna min underbara D med barnen, trots att Viggo e en riktig liten mister stånk nattetid. Blev hämtad av Ida o Miche och drog till Elin. Hämtar Åsa och vi inser att de totalt inte bestämda temat för kvällen var svart och jeans, fancy! ;)
Intar bokade bordet på stadshörnan, som ja måste ge cred för en väldigt bra service, och mycket trevligare stämning än vad jag trodde det skulle vara. Man hör ju så mkt om att det BARA är äldre och 35+ som hänger där, men ja tycker definitivt vi ska dit snart igen :)
För att summera den superroliga kvällen i läsvänligt format: Det blev goda drinkar och härligt skratt, kanske mest åt mina ibland helt oförståndiga kommentarer? Vi hade de skitkul, och det behöver inte vara så himla svårt. Vi 4 trivs väldigt bra tillsammans trots att det självklart skiljer ett X antal år på oss. :)
Träffade gamla bekanta ansikten vilket var väldigt trevligt,. oväntat men trevligt.
Tror minnsan han blev minst lika förvånad som jag. hihi, alltid kul att förvåna. ,;)
Men vi får ta och intaga "disco´t" lite tidigare nästa gång, 3cp´n va ju riktigt bra! ;) Hoppas dom kommer igen!
Hemma igen kl 02.10, och direkt innanför dörren hör ja Viggo ligger och är jätteledsen, och mamman i mig får självklart dåligt samvete för att han är lämnad ensam.. (Daniel hade gett upp tröst-försöken efter ca 45 minuter utan resultat, och lade sig för att sova i vardagsrummet) Viggo ville ha mat, och jag som druckigt.. Suck...
Tog mig 1,5 timme att få honom att somna, klockan halv4 somnade jag för att gå upp igen halv 7. Ja, jag var lite trött. :/
Men de var de värt. Att få en stund för sig själv, även om man inte är "själv", är så väldigt viktigt,
och de ska ja vara bättre på att unna mig själv mer i framtiden.
Första inlägget blev längre än ja trott,och ja lovar att igen orkat läsa ända hit ner! -tsss-
Och så blev min första blogg invigd med en trevlig nyhet, jag som haft sådan ångest nu sedan kära Ida hjälpte mig skapa denna blogg: Hur börjar man sitt första inlägg?
De måste ju nästan vara med ett ordentligt krasch och boom. En ordentlig händelse, för att liksom få igång sin skrivarglöd, och att lillkillen nu är något intresserad av att faktiskt röra på sig, gjorde att ja kände att "aha", nu ska ja skriva!
Kan även passa på att beklaga mig över mister D, ja ni alla som känner mig förstår säkert vem ja talar om;
min sambo, pappan till mina barn, min sämre hälft här i livet ;)
Han kommer upp efter vårt bad, (sånt här man passar på att göra nu när smågräbbzen sover gott)
berättar att vi måste ila ner til HM direkt efter Leo´s lämning på dagis. Jaha tänkte ja, va ska han nu köpa?
Nej då visar han mina sprillans nya solglasögon, dom enda solglasögonen ja ägt på sisådär 4år,
som ja faktiskt tyckte att ja passade i, att han trampade på dom när han klev ur duschen. ¨
Måååååh! Va du tvungen, tänkte jag.
Men säkert inte meningen. Hoppas de finns några likadana kvar.. -håll en tumme-
För att komma till ngt roligare,
gårdagen var en väldigt bra och trevlig dag, trots regn och totalmongohuvudvärk hela förmiddagen.
Börjar med att Rickard, en av mister D´s barndomskompisar kommer hit och hälsar på oss.
Kom åkande på sin mc, i REGNET, från Örebro. Och han är bara den absoluta svärmorsdrömmen!!
Så genomtrevlig och mogen och lättsam att prata med, fast det var första gången han träffade både mig och barnen,
och tyvärr har D och han inte allt för bra kontakt. Tycker ja dom skall ändra på! Han kom och hängde med oss i typ 3 timmar, sen drog han gärnet tillbaka i regnet till Örebro för att hinna sova lite innan sitt långa arbetspass som brandman dagen efter. Vem orkar jobba 24timmar? Inte ja iaf. Strongt gjort av alla ni som har dessa krävande och viktiga arbeten, strongt!
Fortsätter dagen med ett lite oväntat 3parts-samtal med syster Åsa, syster Elin och Syster Ida, som tycker vi skall ta en spontan kväll på stans en av 2 möjliga utehängställen. måste erkänna, ja var inte alls på när dom ringde, efter huvudvärk och en måttligt irriterande Leo under dagen ville ja mest duscha och sova för natten kl 21 typ.
Men va fan tänkte ja, måste ju ut och prata lite skit och faktiskt kunna känna att ja kan lämna min underbara D med barnen, trots att Viggo e en riktig liten mister stånk nattetid. Blev hämtad av Ida o Miche och drog till Elin. Hämtar Åsa och vi inser att de totalt inte bestämda temat för kvällen var svart och jeans, fancy! ;)
Intar bokade bordet på stadshörnan, som ja måste ge cred för en väldigt bra service, och mycket trevligare stämning än vad jag trodde det skulle vara. Man hör ju så mkt om att det BARA är äldre och 35+ som hänger där, men ja tycker definitivt vi ska dit snart igen :)
För att summera den superroliga kvällen i läsvänligt format: Det blev goda drinkar och härligt skratt, kanske mest åt mina ibland helt oförståndiga kommentarer? Vi hade de skitkul, och det behöver inte vara så himla svårt. Vi 4 trivs väldigt bra tillsammans trots att det självklart skiljer ett X antal år på oss. :)
Träffade gamla bekanta ansikten vilket var väldigt trevligt,. oväntat men trevligt.
Tror minnsan han blev minst lika förvånad som jag. hihi, alltid kul att förvåna. ,;)
Men vi får ta och intaga "disco´t" lite tidigare nästa gång, 3cp´n va ju riktigt bra! ;) Hoppas dom kommer igen!
Hemma igen kl 02.10, och direkt innanför dörren hör ja Viggo ligger och är jätteledsen, och mamman i mig får självklart dåligt samvete för att han är lämnad ensam.. (Daniel hade gett upp tröst-försöken efter ca 45 minuter utan resultat, och lade sig för att sova i vardagsrummet) Viggo ville ha mat, och jag som druckigt.. Suck...
Tog mig 1,5 timme att få honom att somna, klockan halv4 somnade jag för att gå upp igen halv 7. Ja, jag var lite trött. :/
Men de var de värt. Att få en stund för sig själv, även om man inte är "själv", är så väldigt viktigt,
och de ska ja vara bättre på att unna mig själv mer i framtiden.
Första inlägget blev längre än ja trott,och ja lovar att igen orkat läsa ända hit ner! -tsss-
HannaDaniel
LeoViggo
LOVE
LeoViggo
LOVE
