Real or fake?
Nu är det lite drygt 1 år sedan jag fick beskedet om det vi misstänkt länge,
eller kanske snarare vetat innerst inne.
Tillsammans med syster fick vi båda ett positivt provresultat som visade "positivt",
men som för oss kom att ha en negativ innebörd.
Jag fick veta att jag är bärare av Brca1,
en gen som med stor risk orsakar bröstcancer,
men också ger en ökad risk för livmoderhalscancer.
Risken att drabbas ligger på 60-85%, beroende på vem man frågar.
Frågar ni mig är det alldeleles för högt oavsett den procentuella beräkningen.
Sedan den dagen i Uppsal har det varit både självklara, och oresonliga tankar.
Ta bort, eller behålla?
Hur ska jag göra,
ska jag görs operation,
som resulterar i att risken minskar till samma procentuella risk för "vanliga dödliga"?
Eller ska jag behålla mina bröst, och hoppas någon däruppe är nådig och låter mig slippa drabbas?
Lätt val, kanske ni tycker.
Att bara slänga sig under kniven är inte så himla enkelt.
Ni som kanske själva väljer att göra en bröstrekonstruktion av olika anledningar, eller en förstoring,
Jag kan inte bry mig MINDRE om varför ni väljer,
fatta mig rätt,
ni gör vad ni vill.
Ni kommer dock att kunna behålla känseln,
ni kan fortfarande amma efter en förstoring i många fall beroende på teknik som används.
Listan på fördelar med en "frivillig" operation kan göras lång.
Listan med negativa poäng med att både genomgå min typ av operation,
och att INTE genom gå den kan också göras långa.
Frågan är bara vilken lista, som i slutändan har flest fördelar.
Slittrad ända ut i fingertopparna.
Konsultationen är redan gjord,
men känner mig inte redo att besluta ännu.
Vill träffa läkaren igen, (Hoppas han jobbar kvar)
Mycket att tänka på,
många beslut som ska tas,
det ska matchas in i tiden,
livet,
jobb
barn
och allt som kommer till.
Lös det ni, om ni kan.
MEn du gör som hjärtat säger känns bäst, älskade vän <3
Ovanligt att jag kommenterar, eller ens läser bloggar ;) Var väl meningen att jag skulle hamna just här, just nu..
Jag har ju redan gjort allt det där redan, vet du , och valet var ju solklart redan från början. Mitt val.Det var ingenting som passade in varken i tid, ekonomin, känslomässigt eller nåt annat. Sånt här passar aldrig in.
Aldrig.
Men resultatet, passar mig desto bättre.
Ett fortsatt liv utan lika mycket orosmoln hängandes över mitt huvud. Nej, ingen går säker. Alldeles säker kan vi ju aldrig vara. Men att ligga på en risk med (enl senaste forskningarna för BRCA 1 ) 75-90 %, och sedan minimera det till 2-9 % , talar sitt tydliga språk. Men det valet gjorde ju Jag.
Inte Du.
Eller nån annan.
Det är bara Du som kan ta ditt val, ditt Livsval. Livsval, på flera sätt. Ja, det påverkar väldigt mycket fysiskt.Mer än var många tror. Jag har ingen som helst känsel i mina "bröst", på magen och i armhålorna. Jag har ärr på magen och på brösten.
Men jag har Livet.
Och det står högst upp på min önskelista.
Om du vill ventilera, finns jag ju här. Om du vill genomföra operationen, och jag vet ju hur det känns , så kan jag vara med dig om du vill.
Om du inte vill göra det, kan jag vara med dig då oxå ;) Och vi stödjer ditt val oavsett vad du väljer. Det vet du ju!
Fördelar - nackdelar.
Jag älskar dig så enormt, vad du än gör.
Love Åsa
Lyssna på hjärtat finaste älskade du <3
I love you! ♥ Låg faktiskt och funderade igår på när jag själv ska göra min utredning. Jag vågar inte ens. I think you're so much stronger... puss & kram ♥
Oj, fina fina Hanna... hade inte en aning om detta! :( Jag kan bara instämma med ovanstående, följ hjärtat och skit blanka f*n i vad andra tycker. Du vet bäst! ♥
Hoppas vi får ses snart, och kramas lite!
'til then - KRAAAM!
