Alone but not lonely

Idag runt kl 4 åkte D till Karlstad.
Jag bad att han skulle åka, för vi behöver det.

Jag kan inte sätta fingret på vad som hänt, eller vad som kommer bli bättre av detta,
men jag måste försöka känna efter om det är det här jag är rädd för:

Att leva ensam.

Kör vi vidare på samma spår för att det är bekvämt?
Gör vi det för att vi inte vet något enkelt sätt att komma vidare?

Antagligen lite av varje.

Jag älskar Daniel, det är inte problemet.
Men kan man älska någon för mycket för sitt eget bästa?


Barnen sover, det är tyst.
Inget plinkande gitarrljud, inget lyse från toaletten, ingen som diskar i köket,.

Första natten själv, sedan rullar veckan på, så får vi se hur vi kör på allt eftersom tiden går.







Kommentarer
Postat av: Storasyster Annie

Om det behövs så finns vi här. Alltid, det vet du! Love!

2010-06-08 @ 21:07:07
Postat av: Ida

I love you babysister, hoppas ni kmmer fram till nåt som är bäst för er alla fyra! Puss ♥

2010-06-08 @ 23:01:12
URL: http://kawrtnee.blogg.se/
Postat av: zanna

Vännen!



Jag finns här om du behöver mig, om än många mil bort... tänker på dig och hoppas detta löser sig till ert bästa!



Stor kram!

2010-06-09 @ 09:47:21
URL: http://klemsi.blogg.se/
Postat av: Mia

Hoppas att ni hittar en lösning som känns bra för er båda! <3

2010-06-09 @ 18:56:04
URL: http://miaskriver.blogg.se/
Postat av: Anonym

Det kan inte vara så att du är rädd att förlora det du älskar mest?

Du har ju redan gjort det en gång som liten..

Du ser kanske hellre att det är DU som har kontrollen över vem som går o vem som stannar..istället för att någon som du älskar lämnar dig..?

(Jag är lite psykologmupp..)

Har ni provat rådgivning för ungarnas skull?

kram kram

2010-06-10 @ 22:39:52
URL: http://familjenskoglund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback