att glida tillbaka i gamla vanor..

Sjuka och dåliga vanor som ger en ångest och drar livslusten ur en,
samtidigt som det tros vara det enda som håller saker under kontroll.

Panik och dumhet hand i hand.

Jag och min cigarett.

Vad är jag rädd för?
Varför vill jag inte sluta?

Jag vill såklart, men finner inte lusten i att kämpa för det,
och som allting annat,
det finns inget lätt sätt.

Och säger någon "Det är bara att sluta" igen, så kan jag lova att jag skär halsen av er.

Simple as that.

Jag har ett beroende, och det är svårt att hålla emot, att kämpa emot.

Jag LIDER med alla som tvingas vara i min närhet när jag luktar så hiskerligt illa,
och ni stackare som tvingas bli sjuka av MINA idiotiska val.

Jag borde låsas in som ett djur i bur,
då kanske jag måste sluta.

I en bur utan cigg,
är det lösningen?

Det finns ingen enkel lösning,
ingen genväg,
bara en utväg.